Besöksrapport 2: Frustuna Kyrka

Jag valde att gå till Frustuna kyrka i Gnesta för att det är den andra kristna kyrkan i själva ”staden” Gnesta och det skulle bli kul och se om det var någon större skillnad mellan Ådalskyrkan som är en frikyrka och Frustuna kyrka som tillhör Frustuna församling som är en del av Svenska kyrkan.

Jag hade inte varit inne i kyrkan sedan skolavslutningen i 9:an då jag minns att jag satt och grät när min lärare skrivit en låt till oss. Så när jag och mina morföräldrar stod utanför kyrkan den andra advent, 8 december kl 10.50 återkallades många minnen.

Innan vi gick in på mässan gick vi runt och läste lite på gravstenarna som omger kyrkan. Det var vackert. Jag hälsade även på en gammal vän till mig.

Frustuna kyrka utifrån.

Utifrån ser kyrkan ganska kall ut. Men inuti var den mysig och varm. Julstämning så det sprudlade om det.  När vi kom in fick vi ett blad om hur dagens mässa var planerad och sedan började det.

Inuti Frustuna kyrka.

Vi började med en inledningspsalm och en bön om förlåtelse. Sen blev vi förlåtna och då läste vi upp en tack bön. Jag märkte redan skillnad från Ådalskyrkan.

Vi fortsatte med psalmer och sedan dagens bön och sedan gammaltestamentlig text ur Jeremia för att sen höra episteltext ur hebréer brevet. Efter evangelium läsningen var det äntligen dags för predikan. Det jag såg mest fram emot eftersom mitt förra besöks predikan synnerligen var intressant.

Denna predikan hölls av prästen Johanna Dahlerus och den var till min besvikelse inte alls lika intressant som den förra. Temat var: ”Guds rike kommer snart”. Jag hängde inte med alls lika bra det handlade mycket mer om förr och Guds tid inte mycket jämförelser med nu eller sådant. Under tiden predikan pågick hann jag definitivt bli ointresserad. Hela mässan vart liksom bara bön på bön på bön.

Även under denna mässa var det väldigt få människor i kyrkan. Vi var ca 10st, dock var inte majoriteten 70+ år i denna kyrka. De flesta var nog åt 50 snåret. Detta var i vilket fall till min förvåning eftersom det är en sådan stor kyrka och det var advent. Senare på eftermiddagen var jag även i en till kyrka, Torsåker kyrka som även tillhör Frustuna församling, där var vi endast 6 personer som besökte. Tycker nästan det är lite tragiskt och även synd att de är så få.

I och med att vi var där på mässa så var det nattvard. Prästen bröt brödet och lät sedan de som ville komma fram och doppa sitt bröd i vinet. Jag och min mormor och morfar var inte sugna så vi satt kvar. Men de flesta som orkade ta sig fram gick fram och tog en bit.

Här får de bröd av prästen.

Efter själva gudstjänsten eller mässan så bjöd de på kyrkkaffe. Vilket personligen var det trevligaste med besöket.  Denna vistelse var inte något som tilltalade mig på något vis förutom den fina julpyntade kyrkan.

Det jag kände var den stora skillnaden mellan Ådals kyrkan (frikyrka) och Frustuna var att man tillkallade Gud mycket mer, man bad om förlåtelse och man tackade honom. Prästen bad Gud om något och vi tackade honom. Det var alltså mycket mer kontakt till Gud. Det vart enligt mig mycket striktare och man fick inte samma kontakt med prästen. Det var mer som att prästen var någon och vi bara följde efter. Men det kanske jag bara upplever själv eftersom jag inte är troende.  

Det jag tyckte var roligt var att prästen var kvinnlig och jag vet även att hon varit aktiv i Tumba Kyrka när jag var yngre. Det blir fler och fler kvinnliga präster i Sverige och det är något jag uppmuntrar. För varför ska bara männen leda i kyrkan?

Nina Roxburgh SA11GJ