Besöksrapport 1 - Lisa Lundberg SA11SA

Besöksrapport

Lisa Lundberg SA11SA

Nu har det äntligen blivit dags att skriva min första besöksrapport.
Det hela började med att jag besökte släktingar i Motala, en stad vid den stora sjön Vättern ca 25 mil från Tumba. Väl där kom jag att tänka på ett flertal möjliga ställen att eventuellt besöka. Jag kikade runt (även före vi åkte dit) lite på internet för att göra mitt slutgiltiga beslut om vilken plats jag ansåg mest spännande. Beslutet föll på att åka till tätorten Vadstena, ungefär 16 kilometer sydväst om Motala. Vadstena har en händelserik historia med spår av mänskliga bosättningar från järnåldern. Nu var platsen vald, men inte vad jag skulle besöka. För att göra detta val pratade jag med min mormor och morfar, som varit bosatta i Motala hela sina liv. Valet blev S:ta Birgittas kloster som är ett katolskt kloster med tio nunnor samt en nunna under lärning, nunnorna själva bor i S:ta Birgittas abbedi Pax Mariae, som ligger ihop, alldeles bredvid kyrkan. Abbedi är ordet för ett kloster som leds av en abbedissa och deras Orden grundades på 1300-talet av den heliga Birgitta även i Vadstena.

Klostret är ett kontemplativt kloster, och nunnorna lever inom ett begränsat område som kallas klausur, vilket innebär att nunnorna inte utför arbete utanför klostrets tomtgränser och att de skiljs åt från omvärlden. Nunnorna får bara i yttersta nödfall och då helst med ett skriftligt samtycke av en vederbörande biskop lämna klostret, vilket begränsar deras liv. Men detta verkar inte bekymra nunnorna, då de anser att deras uppgift är att helt och fullt leva för Jesus Kristus.

 

Lördagen den 12 oktober hade jag planerat att besöka klostret. På internet hade jag blivit informerad om att det skulle äga rum en så kallad Vårfrumässa klockan 17.15, vilket passade mig utmärkt. Jag passade på att övningsköra till Vadstena och vi parkerade en bit bort, då vi inte visste vart man annars kunde parkera. När vi hade parkerat hade vi ungefär tio minuter på oss tills mässan skulle börja, vilket vi trodde var god tid. Det slutade med att vi sprang runt som yra höns i Vadstena då det fanns både Vadstena kloster, Vadstena klosterhotell, Vadstena ruiner, etc. Allt låg i en stor cirkel och skyltningen kunde definitivt ha varit bättre. Klockan 17.15 inser jag att mässan har börjat, men utan mig. Stressen blir påtaglig, men till slut ser jag tack vare ett flertal stora fönster, några nunnor i en kyrka. Jag nästintill skriker och skyndar på min mor samt mormor.

 



Väl innanför de otroligt vackra kyrkdörrarna är det ungefär som ett avhängningsrum för kläder och det fanns även några toaletter. Där hänger max ett tiotal jackor. Eftersom vi blev ungefär fem-tio minuter sena så valde vi att kika in genom dörrarna till kyrksalen istället för att gå in i den, då vi inte ville störa den pågående mässan. Men tur hade vi trots allt, där vi stod med bra utsikt över kyrksalen fanns en högtalare, vi kunde alltså följa hela mässan inne i det andra rummet. Detta var nästan ännu bättre eftersom jag samtidigt kunde anteckna utan att störa ceremonin.

 




Något av det första som slog mig medan vi stod och tittade på var den otroligt (minst sagt) vackra utsikten mot Vättern genom de stora kyrkfönstren på ena sidan av kyrkan. Jag förstår verkligen att en sådan sak kan leda till härlig harmoni, och det såg man även på nunnorna då de sken från nunnorna, de såg liksom lyckliga ut. En annan sak jag uppmärksammade var att en av elva nunnor i kyrkan inte hade en krona på huvudet som de andra hade. Detta ville jag självklart veta anledningen till och det visade sig att i det sista steget i att bli nunna (efter ca åtta år) får man denna krona om man blir godkänd, vid en mycket högtidlig mässa. Alltså var denna nunna inte helt färdigutbildad. 

Under mässan var det självklart mycket bön, och jag slogs av tystnaden. Det var så tyst att man var rädd för att hosta till och störa. Det var svårt att höra allt som sas av nunnorna, speciellt med tanke på att några bröt lite på svenskan (nunnorna är bl.a. från Holland, Tyskland, Nya Zeeland). Bönerna med full tystnad kändes säkerligen längre än de faktiskt var. Jag tittade ett flertal gånger runt i salen för att upptäcka att det bara var en ung ’’vanlig människa’’ där, de andra som var där skulle jag tro var minst 50 år. Detta kändes lite konstigt eftersom nunnorna helst ser att den som vill utbilda sig till nunna ska vara färdigutbildad vid 25 års ålder. Då borde det ha funnits några fler unga människor där. Som sagt var det inte så många människor där, men det bevisar samtidigt att de som faktiskt var där var tämligen intresserade av vad de var på och var där av en anledning, inte för att lattja runt. Den respekt som fanns för varandra spelar antagligen en stor roll.

Något av det absolut vackraste som skedde var när man efter en bön ställde sig upp och skulle sprida glädje och tacksamhet. Alla i rummet kollade runt på varandra med händerna ihop knäppta och log, även till de ’’vanliga människorna’’, vilket visar att alla är välkomna.

En sak jag tyvärr fortfarande saknar svar på, trots mycket letande på internet är varför en av dessa nunnor hela tiden satt ner (förutom när hon skulle hämta Oblat). Det skulle vara mycket intressant att få svar på detta så om någon som läser detta vet något får den mer än gärna höra av sig till mig!

Jag var alltså på en nattvardsgudstjänst, som för den romersk-katolska kyrkan kallas kommunion eller den heliga kommunionen, som sker för nunnorna varje dag klockan 17:15. Mässan heter Vårfrumässan och kallas Eukaristi, vilket betyder tacksägelse. Mässan slutade alltså med att äta en bit bröd (Oblat) som symboliserar Kristi kropp. Trots att jag stod en bit bort kunde jag inte se att man doppade brödet i vin, vilket man vanligen gör. Jag valde att kolla upp detta när jag kommit hem och det visade sig att endast vigda präster och biskopar kan förrätta mässan, att förändra mässans bröd och vin till Kristi kropp och blod. Mässan saknade alltså en präst eller biskop.

Mässan tog så småningom slut, efter knappt 30 minuter, vilket var mycket kortare än jag hade förväntat mig. Man tackade Jesus Kristus innan man gick ut ur kyrkdörrarna efter att ha tagit på sig sina respektive ytterkläder. Det verkade inte som att de som var där var speciellt pratglada, då de mer eller mindre rusade ut så fort mässan var slut. Fast det är klart, går man på mässa varje dag kanske man inte har lust att stanna efteråt varje gång. Jag själv, som var så upprymd efter alla nya intryck tog god tid på mig att titta runt. När jag trodde alla besökare gått, kom det ut två stycken kvinnor som jag uppskattar vara runt 50-55 år. De frågade oss efter restauranger och jag lämnade över det ansvaret till min mormor som hade varit i Vadstena ett x antal gånger. Dessa två kvinnor var också på besök för att få nya intryck och sa att detta var väldigt speciellt. De var imponerade av nunnornas sångröster och påpekade det jag hela tiden tänkt på, att de var rädda för att göra fel. ’’Nunnorna hade sina rutiner och man vill inte förstöra för dem, men det gick bättre än väntat’’ var en mening jag snappade upp från kvinnorna. Det allra bästa var att det kändes inbjudande, trots att nunnorna ber flera gånger om dagen står de ut med att ge alla en chans att vara med.

 

Religionerna i världen har både sina likheter och skillnader. Inom Buddhismen finns den åttafaldiga vägen man skall följa och inom Kristendom de 10 budorden. Om man är Buddhist ska man exempelvis inte leva okyskt, men det är väl rätt svårt att leva okyskt som nunna om man inte får lämna sitt kloster med endast nunnor i. Den absolut största skillnaden är att dessa nunnor lever till fullt ut för Jesus, medan Buddhister inte tror på någon gud, utan att det är genom meditation man kan bli fri från lidandet (reinkarnation).

Att leva som katolsk nunna och munk inom Buddhismen är trots allt ganska lika, trots att det är två helt olika religioner. Det som skiljer dem åt är att nunnor exempelvis får titta på nyheterna klockan 18.00, får dricka alkohol med måtta, får träna om det är nödvändigt för hälsans skull, får äta all sorts mat. Man skulle kunna säga att leva som en katolsk nunna är en förenklad version av en buddhistisk munk. Man har friare vilja, även om man inte ska lämna klostret. Båda delarna ber och mediterar mycket, det är deras huvuduppgift.

Om jag själv fick välja mellan att leva efter kristendom, buddhist eller hinduiskt, skulle jag garanterat välja kristendom. Jag anser att man då har en friare vilja som människa och att det är mer rättvist. Men självklart ska man inte säga för mycket, då jag trots allt inte är troende. Jag har svårt att sätta mig in i hur gud skulle kunna få mig att leva på ett visst sätt, kunna förlåta mig, etc. Dessutom finns det inom Kristendom fyra olika riktningar, Katolska, Protestantiska, Östliga och Antitrinitarska. Det är kanske lätt att förväxla dessa fyra, samtidigt förstår jag att varje riktning är viktig för den enskilde individen.

Trots att jag inte förstod allt som skedde under mässan så är jag absolut nöjd med mitt besök. Det har varit extremt lärorikt att se andras syner på saker. Utan denna uppgift skulle jag troligtvis inte ha besökt en katolsk klosterkyrka, vilket jag nu i efterhand grämer mig över. Detta var bara mitt första besök, nu är jag spänd på vad jag i framtiden skall besöka och att lära mig mer om andra människors olika tro.
Vi lever faktiskt i samma land och bara dina grannar kan ha en helt annan syn på hur saker skall gå till. Genom att lära av varandra (och varandras religioner) kan vi få större förståelse för varandra och respekt föds. Jag har lärt mig att se på saker från flera synvinklar, det lönar sig!

Sist men inte minst vill jag passa på att visa den fantastiska utsikten som var vid kyrkan. Det enda som skiljde Klosterkyrkan och Sjön Vättern var en gångväg, som inte var speciellt trafikerad (i alla fall inte vid denna tidpunkt).

Ha det gött buddies!

Lisa Lundberg SA11SA