Sara Ridemark:
Besöksrapport - Överjärna kyrka
Jag gick till vår protestantiska kyrka här i Järna - Överjärna
kyrka då, eftersom den som tillhör ytter Järna är mer för personerna som bor
längre ut, vilket jag förståeligt nog inte gör. Dagens datum är den 27:e i
oktober 2013, alltså en söndag.
Varför är rätt så enkelt att svara. Vi har den här uppgiften att vi måste ta oss någonstans, och eftersom jag är strängt emot religion i alla former, bestämde jag mig för att hälsa på den kristna kyrkan som är mest fri innan jag besökte någon katolsk eller ortodox kyrka. Min plan i bakhuvudet är att jag ska jämföra de olika kyrkorna jag åker till, delvis för att kunna se ungefär hur skillnaderna i samlingarna är, men också delvis för att få en större bild av kristendomen i Sverige och hur den speglas.
Mitt enda sällskap den här gången var min mor, som var väldigt hjälpful med att kunna berätta för mig var i programmet vi var, eftersom jag inte hade någon koll alls. Om jag är ärlig, kändes det som om det tog år innan vi äntligen kunde ta oss ut, mest på grund av att min mor envisades med att stanna kvar tills det bara var några minuter kvar.
Till skillnad ifrån mig, sjöng hon dock inte - vi både mumlade också när vi skulle repetera fraserna om "tack Gud för det här och det här".
Den här kyrkan har jag varit i flest gånger, då jag brukade bli dit tvingad av min skola som lite yngre barn för att lyssna på kören när de sjöng julsånger innan advent. Det var dock några år sedan, och den senaste gången var väl någon gång när min äldre bror skulle ta konfirmation.
Alltså har jag inte själv konfirmerat mig, och inte heller har jag någon tanke på att göra det i framtiden.
På grund av mitt väldigt lite intresse av kyrkan, och då medföljande att jag inte går dit om jag inte blir tvingad till det, har jag inte varit i så många kyrkor att jag känner att jag kan jämföra dem. Rakt igenom finns det en gång med en matta som leder till platsen där prästen står och pratar. På båda sidorna finns det ett antal bänkar, och på väggarna finns det dubbla fönster, först helt vanliga, sen ett par med lite färg som ger glaset en aning rosa nyans.
De få gånger jag var med skolan, fanns det ett litet bord med såkallade julklappar som endast tre barn fick ta upp och en liten figur som skulle vara Jesus. Dessa fanns inte där den här gången, då det inte är något julfirande ännu i vår kyrka.
När man först kommer till kyrkan, är det troligen första man ser kyrkogården, där det står massor med olika gravar uppställda för de olika begravna personerna. En liten stig leder fram till själva kyrkan, som står någonstans i mitten av hela platsen, uppbyggd av gråa stenar och ett tak.
Vi kom in några minuter innan det skulle börja och fick en rätt så tun planering som vi skulle följa av en av hjälpredorna. Framför oss, i ett litet fack i bänken framför, fanns psalmboken som vi skulle använda för att leta upp de olika psalmerna som vi skulle sjunga den här dagen. Som hjälp för vilket nummer, fanns det en svart bräda längst fram i kyrkan med olika nummer.
Främst fanns det gamla personer - troligen sådana som blev uppfostrade med att man gick till kyrkan varje söndag och sjöng med. Deras ålder skulle vara någonting i stilen av min farfar, som är närmaste nittio år och är tämligen religiös. Han går dock inte till kyrkan varje söndag, men jag tror inte att det var viktigt när man har blivit utslängt som sextonåring.
Det mesta som hända var faktiskt att vi sjöng och sa några löjliga fraser som jag bara låtsades säga. En kvinna bakom oss var väldigt seriös och sa även mer än det som hade varit bestämt lite tyst för sig själv. Jag skulle gissa att hon var mer av en regelbunden besökare till skillnad ifrån mig, som bara går i fall du hotar mig med dödstraff om jag inte går.
Till min förvåning, tog de faktiskt nattvarden och samlade ihop lite pengar som man fick slänga i om man ville, alltså kollekten. Nattvarden vet jag att de brukar ta, men klockan var ju faktiskt inte mer än halv tolv. Pengarna skulle de tydligen använda till att ge ut blommor och uppvakta de gamla för, vilket är ju ett sannerligen nobelt mål.
Tyvärr hade jag inte mer än de två kronorna som jag lånade av min syster, och min mamma hade bara en femma.
Det pratades väldigt mycket om Gud och Jesus, två ämnen som jag är tämligen ointresserad av. Annars var det väl att man skulle be för församlingen och invånarna i Järna för att vi ska kunna ta oss till himlen, eller någonting liknande. Det var lite svårt att höra allt, delvis för att vi satt rätt så långt back, delvis för att jag inte lyssnade.
Hela rummet var väldigt tyst och stilla när prästen håll på att prata. Alla följde med rätt så bra med att sjunga och repetera de små fraserna - vi var nog de som var värst på det, och jag hade svårigheter att ens följa med vad vi gjorde för att det var väldigt tråkigt.
Jag tyckte i stort att det hela var en enda stor fars och löjligt, men min mamma var helt klart mer respektful och tyckte att det var viktigt att hänga med - även om hon då och då vände sig om för att skratta åt min frustration att bli tvingad till att vara kvar fem minuter till. Det var rätt så smärtsamt för mig att tvingas ens stanna, då jag inte anser att det finns något värde i att besöka någon kyrka alls som ateist.
Men det var tämligen så vanligt att jag kände igen vissa delar av det. De få gånger jag har gått i kyrkan var inte helt annorlunda ifrån vad vi gjorde det här besöket, och det är ju inte som om jag somnade så snart vi kom in precis. Jag försökte lyssna, men budskapet med kyrkan och religion i stort är ett stort irritationsmoment för mig, då jag själv anser att båda de två delarna är stor slöseri med tid.
Andra, lite mer religiösa personer kanske skulle ha tyckt att det var en självklarhet att gå, men som sagt, jag är inte mycket av religion, och det är inte heller min familj. Visserligen har båda mina föräldrar blivit konfirmerande, men de är inte så himla insatta i det hela.
Vad prästen sa var inte riktigt så ointresserade som jag hade trott från första början, men det fanns inte heller någonting som verkligen fastnade i hjärnan. Allting kändes mer som en slags upprepning av det lilla som jag redan har varit med om åratals tillbaka i tiden. Den stora skillnaden är nog att jag förstår den bättre som äldre och därför har en mycket starkare åsikt om det än vad jag hade som barn, vilket delvis kan färga min egen upplevelse.
På religionskunskapen (som vi har med en helt underbar lärare som heter Nader- smickrande) har vi endast gått igenom två religioner, plus börjat på judendomen, och därför ska jag väl främst jämföra hur de skulle se på mitt kyrkobesök.
För hinduister är det inget konstigt med att besöka en speciell plats för att göra en bestämd händelse, ofta vid en bestämd tid också. Därför skulle nog inte min kyrka vara något speciellt, men det som kanske hade varit lite udda för dem är hur mycket prästen pratade och kanske även att man sjöng tillsammans, inte bara en gång, utan flera gånger.
Våra psalmer har väldigt mycket om Gud och att man vill ha förlåtelse, men även om Jesus och hans födelse, vilket kanske inte hade varit den mest intressanta personer för dem, då jag har i fall för mig att hinduister inte tillber Jesus. De har sina egna gudar som de ber till, och vår gud, som bara kallas för Gud, är annorlunda jämfört med deras.
Först har de ju flera gudar som man kan be till, men vi har egentligen bara endast en person som man ska be till. Jesus är ju ingen direkt gud, utan Guds son, och den heliga anden är inte riktigt någon person på det sättet.
Jämfört med buddismen är det kanske lite konstigt att gå i kyrkan så här. I buddismen finns ingen gud, eller om han finns, så är han inte kvar längre. Att då tillbe en Gud skulle nog vara en aning konstigt för dem, då de tror mer på att man ska i stället komma till någon slags tanke som låter dem gå upp i Nirvana om de vill och sen slutar återföddas.
Nattvarden är nog en aning konstig i buddismen också. Det är ju "Jesus blod och kött" som man äter i formen av vin och bröd, och det kan ju anses vara väldigt konstigt av buddister. Att sen Jesus är Guds son är väl en åsikt som de troligen inte delar, då Gud enligt de inte finns kvar eller håller sig helt enkelt borta.
